Är vi rädda för att vara ”till anstöt”? En andakt

Mottot “Blod och Eld“ är givet oss av Gud . Detta är vapen som Herren har utrustat oss med i den andliga striden, för Guds rikes utbredande mitt ibland oss och det är Guds kallelse till oss frälsningssoldater.

Jag har lagt märke till att det råder en del okunskap i denna fråga. Det verkar som om det finns en rädsla att tala och att sjunga om Jesu blod. Det ser ut som att man inte vill stöta sig med ”världen” genom att nämna Jesu blod. Är vi rädda för att vara ”till anstöt”? Jag har stött på kommentaren ”kan man inte byta ut den här texten där man sjunger om blodet” eller ”varför skall man sjunga om blodet, det låter så hemskt”.

Vi måste inse att det är viktigt att tala om Jesu blod, sjunga om Jesu blod och be i kraft av Jesu blod. Varför? Jo, genom att göra det så påtalar vi till den andliga världen att vi vet och har kunskap om den kraft som finns i Jesu blod och att vi har kunskap om vem vi är i Jesus Kristus. Den kunskapen gör att vi frimodigt kan träda fram inför Guds tron i tillbedjan och lovsång. Det kan vi göra på grund av att Gud ser på oss som syndfria genom Jesu offergärning på korset. Genom att påminna djävulen om att vi har denna kunskap, så vet djävulen att vi vet att han (djävulen) har förlorat sitt vapen mot oss, alltså döden och separationen från Gud.
Då kan vi frimodigt stå fram inför Gud, tvättade i Lammets blod och uppleva nåden. Med kraften från den Helige Ande kan vi gå ut och tjäna människor och berätta att Jesus har all makt i himmelen och på jorden. Detta är något mycket mer än ett ”religiöst språk”, det är en realitet för oss kristna.

Varför tar jag upp denna fråga? Har inte detta alltid varit en självklarhet så länge FA har funnits till? Ja det har det, men jag tror det är viktigt att ta upp dessa frågor så att vi inte döljer sanningen, och trasslar in oss i ändlösa resonemang och går vilse. Jag upplever att den ena efter den andra av sanningarna i Ordet ifrågasätts från många håll, i media och div. uttalanden osv.
Vi beger oss in på en farlig väg om vi tappar bort sanningen i Ordet eller om vi skäms för denna sanning.

Resultatet blir att när vi sätts på prov, så har vi inte rotfäste utan blir offer för alla kastvindar som blåser genom världen och till slut kan vi mista tron. Det vill säga att vi blir ett lätt byte för djävulen.

Vi får inte låta oss bli avväpnade i den andliga kampen, kampen att visa på Guds kärlek till alla människor och den öppna vägen till Gud genom Jesus Kristus.
Sedan skall vi undervisa om Ordet och lära andra om att bli Jesu lärjungar.

Kom ihåg att ”det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.” (Ef 6:12-13)

”Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”
(Heb 10:19-25)

Låt oss inte vara rädda för att ”stöta oss” med världen utan låt oss utmana den och vara en vinnande armé och stå fasta i Ordet. Det budskap som vi har är ett glädjebudskap till befrielse för många.

Åke Nilsson